Ett alldeles speciellt år har gått mot sitt slut. Coronan har fört in osäkerhet i vårt liv, först från vårvintern till sommaren. Vi önskade oss en bättre höst. Under hösten ökade igen antalet insjuknade i corona. Stressnivåerna var som högst och nattsömnen försvunnen. De som var i arbete oroade sig, inte bara för egen del, utan även för om smitta drabbade den egna familjen.

Vinterkriget började 30 november 1939 och slutade 105 dagar senare. Distriktsstyrelsens möte i november kunde vi inte hålla på sedvanligt sätt. Alltså, vi har i stort sett under en tidsperiod som motsvarar vinterkriget gått med andningsskydd för att skydda oss från corona. Föreställ er – hur upplevde den tidens ungdomar kriget som just hade börjat och om vars slut det inte fanns den minsta aning. Här inte allt, utan efter vinterkriget följde fortsättningskriget som fördes mellan Finland och Sovjetunionen från 25 juni 1941 till 19 september 1944. Fortsättningskriget fördes på den finländska fronten samtidigt som Tyskland förverkligade ett brett anfall på Sovjetunionen under benämningen Operation Barbarossa.

I dag hedrar vi här vid hjältekorset våra hjältar som stupade i krigen och samtidigt de alla andra som var med om att försvara vårt land vid fronten, bakom fronten och på hemmafronten. Vi bör alltid komma ihåg att våra krigshjältar var unga – som under andra omständigheter skulle ha haft en lysande framtid i sina liv. För många brast livstråden bara alltför tidigt på grund av kriget.

Av coronan har vi fått lära oss att hedra dem med ett ännu större hjärta nu när det finns allt färre av dem i vår omgivning som kan berätta om sina autentiska erfarenheter av kriget.
Den finska regeringens rådgivande organ för väpnat försvar, försvarsrådet, hade 1931 till ordförande valt general Carl Gustaf Mannerheim. Han beskriver sin tid som försvarsrådets ordförande 1931 – 1939 med rubriken ”Åtta år i kapp med stormen”.

Under vinterkriget var Åbo efter Viborg den mest bombade staden i Finland. Vinterkriget började för 80 år sedan den 30 november 1939 då Röda Armens artilleri klockan 6:50 öppnade eld på karelska näset. Under den första dagen bombade Sovjetunionens flygvapen 16 orter i Finland.

Åbo fick sin del av bombningar fr.o.m. 19 december. Också Kemppilä gårdens byggnader i Reso och Nuorikkalas åkrar fick även sin del av dessa bombningar. Fiendens flygplan fällde där bomber på nyårsdagen 1.1.1940 och på dagen för fredsslutet 13.3.1940. Under bombningarna av Åbo dog allt som allt 52 människor, sårade var 151. Den största förödelsen skedde under en enda dag ”svarta måndagen” 29 januari. Stadens luftbevakning svek av någon anledning och spåren efter sovjetanfallet var förkrossande. Enbart i trakten av Eriksgatan och Humlegårdsgatan hittades 36 dödsoffer.

Även fortsättningskriget krävde sina offer. Finlands försvarsmakt förlorade under fortsättningskriget som stupade 64 120, som försvunna 1924 och som skadade 145 147 män. Därtill stupade 712 kvinnor och flickor (Lottor 228), men och pojkar 613 samt personal inom handelsflottan 124 (fyra kvinnor)

Även vi lion, liksom de som deltagit i kriget, värdesätter mycket högt våra hjältar som stupade i kriget. Vi är säkra på att utan våra krigshjältar skulle vårt land inte ha utvecklats så här kraftigt. Samma kan man säga om lionsorganisationen. Våra veteraner som klarade sig ur kriget var starkt med och utvecklade lionsorganisationen då den på 1950-talet kom till Finland. Finlands självständighet har varit resultatet av en lång utveckling.

Under födseln av vår självständighet har vi gått igenom ett tungt och upprivande inbördeskrig och där läkandet av såren har tagit en mycket lång tid. Nationell enhet behövdes för att vi skulle klara oss igenom vinterkrigets och det påföljande fortsättningskrigets prövningar. Finlands självständighet har under dess första tid hängt på en skör tråd.

Vi, dagen lion, har alla krigshjältar och veteraner mycket att tacka för.

Tack veteraner! Äran tillhör er!"